Namia

Ibland förstår jag inte hur otursförföljd man kan vara… Jag blir ledsen, helt seriöst. Är det inte det ena, så är det det andra. Som alla säkert vet, så har vi två krånglande NYA telefoner. Micke var först ut att nå tre servicevändor, nåt som krävs för att få göra en reklamation om det fortfarande inte fungerar. Den fungerade fortfarande inte när den kom hem, och reklamationen var ett faktum. Men – tror ni reklamationen blev godkänd? Icke!! Samma telefon kom tillbaka, men nåt är tydligen gjort, för nu fungerar den i alla fall. *peppar peppar* Nu är min telefon hos Anovo för reklamationsbedömning, eftersom den inte heller fungerade efter tre genomförda servicevändor. :( Vi får väl se om jag får tillbaka samma telefon igen, eller om den äntligen byts ut.

När jag fyllde 40, så fick jag äntligen min efterlängtade laptop. Men säg den glädje som varar för evigt, efter ett litet tag började den krångla och vi fick skicka in den. Minns ni historien? Som vi fick ringa och jaga och skynda på och skälla. Aldrig mer netonnet lovade jag då.

Före det köpte vi kamera på Elgiganten, först en Nikon som pajade – lämnade in den, fick välja en ny efter ett antal veckor. Valde en Kodak, som pajade…. Suck. Det blev en Nikon igen, som hör och häpna, fungerar fortfarande!

Alltså, vad är det med oss och elektronik? Vi köpte en inspelningsbar dvd också för ett par år sen, tror ni den fungerar? Nepp, den fick inte vara hel så länge… :/

Köpte en trådlös hemtelefon för drygt ett år sen, när man använder den så låter det som man pratar i en burk…. Helt värdelös. Märke Philips.

Nu är det det trådlösa nätverket i huset som inte fungerar. Det bryts hela tiden när man är ute på nätet, och det man gjort i ett spel eller på bloggen försvinner i ett nafs och man får börja om. Förmodligen måste vi nu köpa ett nytt modem/router, eller så är det fel på min laptop – igen.

JAG ORKAR INTE MERA!!! :(

I morse när jag hade skjutsat Elvira till skolan, stannade jag ute en stund när jag kom hem. Jag satte mig på bron, vände ansiktet mot solen och blundade. Hörde en fluga surra förbi, och kände den där underbara sommardoften. Alla vet säkert vad jag menar och jag är säker på om du blundar och tänker efter så känner du doften i näsan. Det hade regnat i natt så det var doft av asfalt blandat med regn och så det där söta gröna från björkarna som luktar så gott på våren när löven slagit ut. Dessutom börjar vår blodhägg att blomma alldeles strax, så det doftade från den med. Maskrosorna har kämpat sig upp mellan plattorna framför bron, och egentligen borde man väl vara irriterad för ogräset mellan plattorna, men i morse satt jag där och tänkte hur vackra maskrosor egentligen är. Tänk så mycket man har i sin vackra natur, som man inte ens gör sig tid att titta på. Så jag satt där en stund, plockade en maskros som jag snurrade mellan fingrarna, och tänkte tillbaka till min barndoms somrar, när man jublade över de att se de första maskrosorna växa upp vid husväggen vid skolan. Det betydde ju att det snart var sommar!! Barfotabarn, varmt grus, humlor som surrar, vatten som kluckar, barn som stojar. Kor som råmar, sommarängar, lupindoft. Jag är så lycklig som fick förmånen att växa upp i min kära hemby Naggen, min barndoms somrar ligger som bomull närmast hjärtat, tänk så mycket roligt jag har varit med om!

Så stanna upp en stund, njut av naturen och det vi har runt om oss som vi annars tar för givet. Kanske har du också egna härliga sommarminnen att plocka fram?

Då har det gått några dagar sen sist jag skrev. Det blev en händelserik vecka sist jag skrev. Vi var först hos min fina vän i Alby och åkte hem på tisdagen den 1 maj. När vi kom hem åkte vi till Grängsbo på kvällen och såg ett otroligt maffigt fyrverkeri tillsammans med svärmor och massor av andra människor. Ett jättefint avslut på valborgshelgen. På fredagen samma vecka for vi och hälsade på käre bror i Gnarp. Fick otroligt god mat som vanligt, tack Tarja! <3 Elvira busade såklart med hundarna, tror visst Orkan hade saknat henne, och det var ömsesidigt. De busade så det blev både rivmärken och blåmärken både här och där. Men vår lilla pingla klagade inte, hon var hur nöjd som helst, förutom när vi skulle åka hem. :) Jag var nog den som längtade hem mest, tror jag fått det från min kära mor. Borta bra men hemma bäst!!

I veckan har jag jobbat, heltid. Mina deltidsdagar är i princip slut, men nu har vi löst det så att jag jobbar heltid varannan vecka och stämplar varannan, och på så vis kan jag jobba kvar ett tag till. Men det är tillfälligt, jag måste ju fortfarande leta efter ett heltidsjobb eftersom jag stämplar upp. Men ovant är det, både att jobba hela veckor och att vara hemma en hel vecka. Det känns nästan fult att säga det, men jag försöker njuta de dagar jag är hemma och är ”ledig”, tids nog så jobbar jag heltid igen. Och veckan på jobbet var allt annat än lugn kan jag säga. Jösses, så det såg ut på mitt skrivbord när jag kom på måndagen, det tog nästan hela två dagar innan jag hade röjt upp allt. Veckan gick jättefort, och det blir väl så när man har fullt upp. Jag tycker om att ha ”häcken full” på jobbet, men ibland längtar man efter lite lagom mycket… ;)

Idag (läs igår eftersom jag bloggar efter midnatt) så gjorde vi äntligen ”färdigt” i vardagsrummet. Nu är det färdigmålat och vi fick städa upp i rummet. Det blev såå fint!! I love it! Synd bara att vi har golvet kvar. Vi har bestämt oss för att lägga klickgolv ovanpå vårt parkettgolv, som är så slitet och fult. Jag vet att det går att slipa om det, men jag gillar faktiskt inte parkett! Vi har sett ut ett jättefint golv, så det är nästa projekt på agendan. Får väl se när vi får tid och råd att lägga det. Man är ju inte direkt stenrik när man stämplar på halvtid… sen försöker vi ju spara undan lite pengar också för att resa nästa sommar. Vi får se hur det går med det projektet. Det är så mycket man vill göra, men allt kostar ju pengar. Usch, ibland avundas jag de som har mycket av den varan. :(

Gammal bild, före ommålning och ommöblering…

Målad vägg, men omålade fönster

Resultatet! Me like – a lot!! :)

Sommarstassen på sofforna, nu saknas bara nytt golv, så kan vi njuta ordentligt av vårt fina ”nya” vardagsrum!

Sitter i köket hos min fina vän i Alby, det är eftermiddag och vi softar litegrann. Kom hit igår eftermiddag och det blev ett kärt återseende med massor av skratt. Jag fick alldeles ont i magen. Men visst är det väl skönt när man skrattat så magen är öm och man är glad i hela kroppen? Det är en boost som heter duga tycker jag.

Idag har vi varit en sväng in till Ånge, köpt glass på Coop och suttit ute på lekparken där ovanför ett tag så barna fick leka av sig. Tyvärr blåste det alltför mycket för att det skulle vara riktigt skönt. Det är konstigt att det alltid känns hemma här uppe, hur än längesen det än är sen man flyttade härifrån. Jag menar, jag har ju bott längre tid i Alfta än jag någonsin gjorde i Naggen. Men ändå känns det alldeles speciellt i hjärtat när man kommer hemåt, ser bekanta vyer som idag i Ånge. Går på gator man gjorde som barn och känner till och med lukten som man så väl kommer ihåg. Det lägger sig som bomull runt hjärtat och för ett kort ögonblick färdas man över 30 år bakåt i tiden. En härlig känsla.

Vi får väl se om vi åker till Fränsta i morgon en sväng innan vi vänder hemåt till Hälsingland igen, jag skulle verkligen vilja åka till pappa som vilar på Fränstas kyrkogård. Ett besök här uppe blir inte fullständigt, förrän jag varit på graven. Det är synd att de ligger så långt ifrån varandra pappa o mamma, mamma tittar jag till lite då och då eftersom hon är begravd i Alfta. Men pappa ligger lite för långt ifrån tycker jag. Fast sånt kan man ju tyvärr inte ändra på.

Bjuder på några bilder så ni ser vad mysigt vi har det.

Ikväll har vi varit på premiären av The Music of The Night, en kanonkväll! Där blandades en massa pärlor från olika musikaler som Chess, Carin Danielsdotter och Kristina från Duvemåla bl a. Men bäst av alla fina sånger var såklart Blott en dag, där min fina lilla pingla inledde i duett med sin kompis Tove. Det var en stolt mamma med våta ögon som satt i kyrkbänken, kan jag lova!

Filmen får tala för sig själv.

Idag har vi den 17 april i almanackan. Det snöar ute och temperaturen är otäckt nära minusstrecket. USCH, nu vill jag ha värme!! Denna vecka som jag hade tänkt hinna med så mycket av städning här hemma. Hade hoppats på att få putsa fönstren och byta gardiner, nu när Micke också har varit ledig. Men vad är det för idé i det här kladdvädret? Lika bra att vänta.

Följetongen med mobilerna går vidare i alla fall, undrar om det är nån däruppe (eller därnere kanske?) som vill jävlas med oss. Först bråkade vi hur länge som helst med netonnet när min dator aldrig kom hem. Nu har vi hållit på med två mobiltelefoner sen i december, skickat dem hit och dit och ingen ordning blir det på dem. Mickes har vi nu skickat in och begärt reklamation på, eftersom man har rätt till det efter tre genomgångna servicetillfällen (om den inte blir bättre, vilket den inte blivit). Vi väntar på besked om hur det blir där. Min ligger hos serviceverkstan för tredje gången, den här gången har de i alla fall tydligen hittat ett fel, och jag fick nyss besked från Dialect att reservdelen beräknas komma in om 5-10 arbetsdagar! Men men, det gör mig inte så mycket att vänta. Jag är nöjd med min gamla SonyEricsson  C903. Så länge som den nya telefonen i alla fall bara krånglar och man blir förbannad på den, så var det skitsamma. Man kan ju hoppas på att det äntligen blir okej med den efter denna serviceomgång…

Äntligen blev jag klar med inbjudningskorten också, igår var den blivande bruden och hämtade dem. Jag hoppas de blev nöjda. :) Det är väldigt roliga uppdrag, jag blir lika glad varje gång någon ber mig. Nu har jag fått ett nytt uppdrag, jag ska göra örhängen och halsband till henne som hon ska använda på bröllopet! En sån ära. :) Vi har tittat ut pärlor, så nu är det upp till mig att skapa. Det är ett tag sen jag öppnade pärlboxen, men det kändes roligt att hålla i pärlorna så kanske det där riktiga intresset vaknar till liv igen. Hoppas!!

Ett av mina många halsband

Jag fick beröm igår för att jag har bloggat så mycket på slutet. :) Ja oj, jag har nog avancerat från typ ett inlägg varannan vecka till ett i veckan i alla fall, haha! Jag kommer aldrig att bli någon proffsbloggare, tänk de som har det som jobb?! Var får de fantasin att skriva om allt ifrån? Men det är klart, de är ju sponsrade av en massa företag som kräver att bli omnämnd i bloggen, så alltid finns det väl nåt att hitta på då. Jag lär då aldrig få en sponsrad blogg, jag får vara glad om jag numera har några läsare…. Jag har EN trogen i alla fall, det vet jag. (Kram till dig Blommen!)

Idag kommer jag göra färdigt ett projekt som jag tagit åt mig, jag har textat inbjudningskort till ett bröllop. Det känns skönt att jag äntligen kan lämna iväg det, har haft det hängande över mig som ett dåligt samvete länge nu. Jag har inte kunnat jobba så fort som jag velat, eftersom jag har en krånglande högerarm också just nu förutom min ständiga nackvärk. Men som tur är har mina ”kunder” varit tålmodiga, tack för det!! <3 Jag tycker det är så roligt att göra såna saker, dock har jag insett att jag aldrig skulle kunna ha det som yrke, då jag inte klarar av att sitta med det längre stunder utan att få ont. :( Men jag hoppas att det blivande brudparet kommer bli nöjda, och gästerna med för den delen. Jag tycker nämligen att det har varit ett ärofyllt uppdrag, och det har varit jättekul att få göra detta för dem!!

Idag på agendan står inget speciellt förutom detta, jo förresten, pinglan ska ju iväg och träna i Runemo inför ”The Music of The Night” på eftermiddagen. Det får vi ju inte glömma. Själv funderar jag på att röja lite i tvättstugan, försöka få in lite rena kläder i våra överfulla garderober.

Men först en till kopp kaffe.

Ha en skön söndag!

Lördagförmiddag… vad gör man idag? Det är bara Micke och jag hemma, Elvira har sovit över hos en kompis inatt och vi vet inte riktigt när hon kommer hem. Det blir mer och mer nu, att man sitter på tu man hand. Igår på dagen hade hon en kompis här, och då var de ute hela dagen. Hönsmamman (= jag) har svårt att släppa iväg henne, men känner att jag måste släppa min oro och försöka lita på att hon klarar sig, hur ska hon annars våga ta eget ansvar? Hon har sagt att hon vill börja gå hem själv efter skolan i höst när hon börjar trean, så hon har fått prova en gång nu. Det är klart man sitter och funderar hur det går. Vi har ju en bit till skolan och hon måste över Långhedsvägen, en väg där trafikanterna INTE respekterar hastigheten 50 förbi där vi bor. Det tar väl ungefär 20 min att gå hem. Sommartid går det väl an, när det är ljust ute, men hur kommer det gå när vintern och mörkret kommer? Hon har fått gå ner på Hemköp några ggr tillsammans med kompisar när de varit här, men det känns lite jobbigt att släppa iväg henne själv efter vägen. Jag har förmanat mycket kan jag säga. ”Gå där, gå där, och gå INTE där”. :)

Daniel o Pontus befinner sig just nu i Miami Beach, USA. Man är lite smått avis. De åkte kl 2 natten mot igår och kom dit inatt vid 1-tiden svensk tid. De åker tillsammans med sin mamma, styvfar och lillasyster och kommer att vara borta till den sista april. Skönt att de för en gångs skull får göra nåt tillsammans med den familjen också. De ska besöka bl a Hollywood och Disneyland under resan. Jag hoppas de får en kanonresa och passar på att njuta.

Själva har vi lite smått börjat titta på en utlandsresa vi med. Dock är det ju DYRT när man är en sån stor familj, men nu tjänar ju i alla fall de två äldsta egna pengar. Så vill de följa med så får de betala sin resa själv. Som de flesta vet, så är jag ingen van utlandsresenär. Jag har inte den ekonomin. Jag har varit utomlands en gång i livet (om man då inte räknar med Norge o Finland) . Det skulle vara underbart att få resa till solen igen, och då drömmer jag om Bahia Feliz som vi var till 2001. Ett underbart ställe. Men såklart finns det flera pärlor att resa till, jag hoppas vi hittar nåt bra ställe som vi får råd att åka till. Vi har i alla fall börjat spara, vi samlar alla guldtior i en pet-flaska och varje vecka för jag över en extra hundring till vårt sparkonto. Det känns som ett enkelt sätt att spara, jag menar en hundring i veckan lär man väl kunna dra in någonstans? Det blir 5200 kr på ett år, pengar man kanske inte ens tänker på. Månader då vi har extra bra löner tänkte vi försöka stoppa undan extra pengar. Så jag hoppas verkligen att vi lyckas. Vore underbart att komma iväg med hela stora familjen. Förmodligen gör detta att vi kanske inte kommer iväg på nån större resa i sommar, men jag tror säkert att det kvittar för de andra, om vi i stället satsar på en utlandsresa nästa sommar. :)

Underbara Bahia Feliz <3

Nu har klockan passerat lunch, så nu är det kanske dags att sluta lata sig, gå och sätta på sig lite ordentliga kläder och göra nåt av denna dag.

Tjing!

…. eller var det tvärtom??? Börjar på bli så less på diskussionerna som just nu hålls på framförallt facebook, men även i lokaltidningen. Just nu pågår högstadiets vara och icke vara i byarna Alfta och Edsbyn, där lokalpolitikerna vill slopa ett, vilket vet vi i skrivande stund inte. Frågar du mig så tycker jag det är vansinne. Det är väl helt klart att vi ska ha ett högstadium i både Edsbyn och Alfta, nåt annat finns inte. Ska byarna överleva tror jag att det är ett måste. Tyvärr om man ska välja mellan pest och kolera, är min personliga åsikt att byskolorna får stryka på foten. Dessa barn ska förr eller senare i alla fall in till nån av byarna för att fortsätta på högstadiet. Från Runemo t ex, är det ca 4 km in till Alfta. Det må ju vara bättre att åka dit och få behålla alla klasser där, än att när man börjar sjuan behöva åka i bästa fall 1,5 mil till skolan? Och i Edsbyn, där har man t ex Lillboskolan, som nästan ligger mitt i ”byn” redan? Det kan ju inte vara nån uppoffring att behöva ta sig nån km till in till Celsiusskolan?

Det som irriterar mig mest, är att många av Edsbyborna (ja, jag vet att alla inte är likadana) verkar tro att de bor i en by som är ”världskänd” genom sin bandy och skidor. Ja, Edsbyn kanske är känt för bandy och skidor, i en begränsad krets. MEN, jag som jobbat i över 15 år som bl a kurssekreterare på Alfta Rehab, VET att de flesta inte har en ANING om var Edsbyn ligger. Så många ggr som jag har pratat med läkare som ska komma på kurs och undrar var i landet vi ligger. Jag har sagt Hälsingland för att de ska förstå var vi finns. Närmsta större ort? Ja, för att de ska förstå – så möjligtvis Gävle… Pratar man med ”skogsfolk” vet de var Alfta ligger tack vare ÖSA på den tiden det begav sig, pratar man med bandyfolk – såklart de vet var Edsbyn ligger. Fattar ni vad jag menar?

Ikväll läste jag ett inlägg på facebook som upprörde mig rejält. Vi ”alftabor” ska acceptera att Edsbyn är ”huvudorten” i vår kommun, att vi ska acceptera att det satsas där när det gäller service som badhus eller bibliotek. Dessutom ska vi acceptera att det byts namn på vår kommun, från vackra Ovanåker till ”Edsbyns Kommun” för att alla i Sverige vet var vi finns då?

Frågar du mig så håller jag inte med.
Med det är ju jag det…

Jag hoppas att kommunfolket vaknar och inser att vi är två orter i kommunen, väl värda att bevara båda två – utveckla, och marknadsföra så att människor inser vilken pärla vi bor i. Vackra och stolta borde vi vara över vår Ovanåkers Kommun som har så mycket, jag har t ex många ggr fått höra vad vi verkar satsa på friluftslivet i vår kommun. Vi har slalombacke, fina spårcentraler för skidåkning, ishall, bandyhall, tennishall, sporthaller och badhus – och inte att förglömma – vår underbara pärla Forsparken i Alfta. Dessutom något så unikt som gamla träslott som kanske rent av blir världsarv. Borde vi inte vara mer rädda om detta????

Påsken är över, och fort gick det. Eller egentligen inte, konstigt det där. På påskafton sa jag till Frida att det kändes som att helgen hade varit lång, och ändå var den inte slut än. Fast igår kväll när jag var tvungen lägga mig kändes det som att det nyss hade varit skärtorsdag… Tänk hur konstigt man fungerar.

Vi har haft en bra helg i alla fall med mycket god mat och sällskap. Vi har umgåtts hela stora familjen nästan hela helgen (dock inte Jenna). Vi hann också med ett kalas på långfredagen hos Mickes syster, där vi firade hans mor, svåger, syster och systerdotter. :) Som vanligt med våra släktkalas är det mycket skratt och tok, jag hoppas inte de två nykomlingarna Marcus o Joel blev alltför skrämd. ;)

På långfredagen kom det ett alldeles speciellt påskägg till familjen också. <3 Familjen utökades då med en liten jämthundstjej på 8 veckor. En helt bedårande liten tjej som tog allas hjärtan med storm. Det är Fredric o Frida som har utökat sin lilla familj med en medlem. Hugo var både stolt och avundsjuk och beskyddande. Han visste liksom inte riktigt hur han skulle bete sig mot den där lilla pinglan som bara nådde en bit upp på benen på honom. Dock anpassade sig båda väldigt snabbt, och redan på påskafton när de kom var det mycket bus och kärlek från både Hugo och lilla Vanja. <3

Ett besök i kyrkan har vi hunnit med också. Igår på påskdagen var det gudtjänst med påskspel. Ett väldigt vackert påskspel som gestaltade Jesus korsfästelse och uppståndelse. Gudstjänsten var väldigt ljus och vacker med mycket sång. Naturligtvis gick vi ju dit för att Barnkören skulle vara med, min lilla pingla har övat o övat därhemma. Jag har hört henne gå och tralla: ”…. stenen, stenen, är borta, är borta… graven, graven, är tom, är tom…” Hon älskar verkligen att sjunga den där damen. Som avslutning på gudstjänsten delades det ut påskliljor, jättevackert!

Nästa uppträdande det blir fokus på blir ”The Music of The Night” som de övar flitigt till. Det rekommenderar jag verkligen att man går på! Läs mer här: http://helahalsingland.se/ovanaker/alfta/1.4587391-musikalparlor-i-kyrkan